Skriver det redan nu, att detta kan bli wall of text.
Senaste månaden har varit ganska jobbig och knasig och kaotisk. I januari hade jag lyckats peppa upp mig att detta år skulle bli så himla mycket bättre än förra året, och ah än så länge är det väl det men finns mycket tid för händelser. Dagen efter jag piercade cheeks så tog det slut mellan mig och Peter. Eller egentligen tog vi en paus. Vi klarade inte av att ta hand om varandra vilket vi båda behöver, så det funkade aldrig riktigt. Jag var jätteledsen och låg i sängen i flera dagar, grät och ville självskada vilket jag inte gjorde, yey mig! Är faktiskt väldigt stolt över det. Men jag hade fortfarande panik över att "bli lämnad" vilket är min största rädsla. But you create the thing you fear the most, jag var så rädd att han skulle lämna mig att jag tog till massa olika saker så han skulle stanna. Klängde, betalade så mycket jag kunde, gick med på allt osv.
Ungefär en vecka senare skaffade jag Tinder, en dejtingapp typ. Jag hade inga som helst förväntningar, no intensions, jag tänkte mest kolla vad det var som alla pratade om. Swipea nej på fula killar, tryckte ja på typ alla som såg lite annorlunda ut om det var att de hade piercingar eller tatueringar eller bara såg annorlunda ut. Tänkte aldrig att jag skulle få en matchning. Men det fick jag. Jag började prata med en kille och bara några timmar senare möttes vi upp och tog en kaffe innan han skulle börja jobba. Jag är väldrigt spontan och impulsiv av mig, vilket troligtvis beror på en kombination av borderline och adhd. Hursomhelst klickade vi direkt och jag blev så förvirrad över hur jag skulle göra, för när jag nämnde honom för Peter ville han helt plötsligt ha tillbaka mig och då blev jag osäker, eftersom det egentligen aldrig riktigt funkade mellan oss. Så då kände jag mig dum som isåfall skulle dumpa honom och ja, mitt huvud gick på högvarv i flera dagar.
Nog om mitt kärleksliv haha. Jag har inte skrivit så mycket här på bloggen om mina diagnoser och problem utan har istället försökt ha den ganska positiv men jag känner att det är dags, jag är redo att öppna mig lite mer. Jag är väldigt öppen som person irl, jag berättar gärna min ganska fruktansvärda livshistoria och allt jag varit med om, men här på bloggen vet jag inte vad som läser. Det är därför jag har varit mer tillbakadragen.
Vad gör jag annars nuförtiden? Jag har legat förkyld i flera dagar, tiden spenderades i sängen med te, kollade på House och lirade World of Warcraft. Levlade från 41 till 62, och för att inte kunna så mycket om spelet och vara ganska seg så tycker jag att jag kan vara stolt. Saknar gymmet men är fortfarande lite krasslig i halsen och har inte tillräckligt med energi för att träna. Vill inte heller börja igen för tidigt för då vet jag från tidigare erfarenheter att förkylningen kommer tillbaka. Så jag räknar med att kunna börja träna nästa vecka, som tidigast nu i helgen.
Jag vet att det är många som har slutat läsa min blogg just för att jag har varit väldigt dålig på att uppdatera och egentligen inte haft något vettigt att skriva, men jag skulle tycka det var jättekul om ni kunde ställa lite frågor som jag kan svara på så ni får lära känna mig lite bättre, och jag får lära känna er. Jag är somsagt väldigt öppen så fråga på ni! :D
Nu ska jag ta min femte kopp te nu sedan jag vaknade. Vaknade vid 12, och mina koppar är en halvliter. Ja jag går på toa typ jämt.
Kram och puss till alla som läste såhär långt <3
