♥ INSPEKTOR

Sjung sånger för mig på radion
Sjung för mig igen, du lät som regn
Sjung sånger för mig om varma gator
Sjung för mig igen, mitt hjärta tyst

Och i mitt land så får man inte vara förmer
Det här är Sverige och vi gråter aldrig mer
Det finns inga ord för det, på det här jävla språket
Jag har inga ord för att vi andas, tänker, känner samma sak

Sjung en sång utan ord om ljusa nätter
Sjung för mig igen, du lät som snöfall
Jag håller andan med dig, för jag vet hur du känner
Sjung om de gånger vi delade ett liv med en blick

Och i vårt land så får man inte vara förmer
Det här är Sverige, snälla gråt när ingen ser
Det finns inga ord för det, på det här jävla språket
Jag har inga ord för att vi andas, tänker, känner samma sak

Känner samma sak
Känner samma sak

Det är så många här som aldrig sagt nej
och som aldrig kommer få en chans
så många här som aldrig såg mig
och jag vet att jag haft tur som få
Så många här som ville ha dig
men vi kände samma sak

Vi känner alltid samma sak

Vi känner alltid samma sak
Vi känner alltid samma sak

En bänkrad i en rastlös sen april 
Jag tittar över axeln och ser dig blinka till 
Jag kan få dig när du vill 
En vind blåser skräp längs korridoren en sista gång 
Och du & jag håller andan och håller händer i språnget 
Det är inte så långt hem 

Än fanns det tusentals tårar kvar 
Och de var dina att ge vem som helst 
Äntligen 
De är de dyrbaraste smycken du har 
Så be aldrig om ursäkt igen 
Äntligen 
Passerar vi deras gränser 

Minns du vår blodsed, våran lag 
Vårt dumma korståg mot en lika korkad stad 
Jag minns allt som naglarna mot glas 
Men du bara skrattar åt mig, förminskar allt till ett skämt 
Men jag ser på din ängsliga hållning, din jagade blick att det känns 
Att det är långt hem 
Snart finns det inga tårar kvar 
De var våra att ge vem som helst 
Antligen 
De är de dyrbaraste smycken vi har 
Så be aldrig om ursäkt igen 
Äntligen 
Sätter du själv dina gränser 

Den där pojken jag aldrig kände 
Som gick på gator jag aldrig såg 
Och tänkte tankar jag aldrig tänkte 
Under ett tunt och flygigt hår 
Och alla känslor slog och sprängde 
Hela vardagen full med hål 
I en tid då inget hände 
I en stad som alltid sov 
Men älskling, vi var alla en gång små 
Ja, vi var alla en gång små 
Ja, vi var alla en gång små 

Jag kastar stenar i mitt glashus 
Jag kastar pil i min kuvös 
Och så odlar jag min rädsla 
Ja, jag sår ständigt nya frön 
Och i mitt växthus är jag säker 
Där växer avund klar och grön 
Jag är livrädd för att leva 
Och jag är dödsrädd för att dö 
Men älskling, vi ska alla en gång dö 
Ja, vi ska alla en gång dö 
Ja, vi ska alla en gång dö 

Vi ska alla en gång dö 
Vi ska alla en gång dö 
Vi ska alla en gång dö

Det jag vill ha kan inte köpas Inte stjälas, få till låns 
Det jag vill ha kan inte ägas 
Det är så mycket större än så 
Jag kastar pappersplan från höghus

Mot en gnista gömd i snön

Jag måste tro att det kan hända 
Jag måste drömma min egen dröm

För du och jag ska aldrig dö

Nej du och jag ska aldrig dö

Jag tror vet vad allt går ut på 
Jag tror jag äntligen förstår 
Att det finns ingen magisk genväg Ingen rök och inga spår 
Och finns ingen enkel lösning Inget svart och vitt, bara grått.

Man får ta det man blivit given

Och säga “jag älskar det jag fått” 
Du och jag ska aldrig dö

Nej du och jag ska aldrig dö

Nej du och jag ska aldrig dö

Det vi har ska aldrig dö

Nej, det vi har ska aldrig dö

Det vi har ska aldrig dö